Just nu så är det rätt "jobbigt" här hemma och det för att i över 3v tid nu så har älskade Baileys talat om att lilltjejen Puma är påväg in i sitt första löp.

Och han tycker att det är super jobbigt!!!

Har gått att ha dem ihop korta stunder, om man är med dem.

För annars spårar det ur, blir lek och full fart här hemma.

Och så ska han ju dessutom tvätta och fixa såklart.

Men ute kan man fortfarande ta dem båda, för då skiter han totalt i henne.

Baileys har fått sova nere och Puma har övervåningen, varit enklast så och dem har accepterat läget.

Men har märkt på Baileys att det är jobbigt och han har tuggat sönder saker och kissat inne!

Vilket inte är minsta ok i mina ögon, oavsett orsaken.

Sen har han varit allmänt låg med, vilket gör ont i mattes hjärta.

Men nu har jag efter råd mm gjort så att Baileys har ju hundrummet/kontoret som sitt "rum".

Och så får han vara med inne i vardagsrummet när Puma är på övervåningen.

Har satt en grind ut i hallen från vardagsrummet, så han inte kan gå och lukta mm efter henne.

Sedan när hon är nere, så har hon tillgång till kök och hallen så hon med får hänga med oss ibland.

Men inte vara i vardagsrummet, utan det är Baileys just nu.

Så nu har ett "lugn" fallit här hemma igen och Baileys har redan gått tillbaka till sitt vanliga underbara jag.

Inget tuggade och kissande mm.

Men vore skönt om hon bara kunde löpa nu, så detta är över och jag kan återgå att ja dem ihop igen.

Men visste ju med mig att det kan bli drygt ha hane och tik, så det kom ju inte som en nyhet liksom.

Sen är det klart att det är extra jobbigt när man har en hane som är så mycket hane som Baileys är.

Och sen även en tik som är så mycket tik som fröken Puma är.

Visst har tänkt tanken "att varför skaffade jag en tik?"..

Men sen minns jag hur grymt härliga dem båda är och då förstår jag varför.

Har ju som sagt två grymt olika och härliga individer i Baileys och Puma.

Man har aldrig en tråkig stund ihop med dessa två, även om det har varit en hel del jobb med såklart.

Men det är väl därför man ändå orkar liksom, eller vad man ska kalla det.

För att man ändå har ett brinnande intresse och ändå ser att man gör rätt.

Och att det får resultat.

Nu ska jag bege mig ut i snön och solen med Puma, så att hon får busa av sig lite.

Hon har starkt talat om att hon vill det och matte ska ju jobba sen.

Så likabra låta fröken få busa av sig innan, så får mamma en lugnare kväll.

Hugs And Kisses