Men det är svårt kan jag säga, för ont gör det..

5 april 2005 så förlorade jag min bästa vän och den som jag anförtrodde mig mest till. Nämligen min lillebror Patrik, trodde inte jag skulle kunna överleva utan honom. Men det går, men man blir aldrig samma person igen. Och man lär sig att uppskatta små saker mm.. För man vet aldrig när livet förändras..

I och med detta så trodde jag att vi som finns kvar, skulle komma varandra närmre och vara ännu mer rädda om varandra. Men jag hade så sjukt fel!!!!

Alla som känner mig, vet att jag aldrig riktigt haft en pappa. Mer än på papper, fast jag tycker inte att det räcker att man står där för att få kalla sig en. Heller inte att det räcker att man köper en present, julklapp mm. För mig krävs det lite mer.
Så sjukt lätt att göra barn, men att ta hand dem och finnas där dem. Det är en annan sak. Bara varit min andra bror som varit viktig i "pappas" ögon och han har honom verkligen runt lillfingret med. Visst det gör ont, men som sagt de är en vardag för mig att klara mig utan en. Idag har vi ingen kontakt alls och det är jag som valt att det ska vara så. Då jag är less på kämpa för att finnas och känna att vad jag än gör. Så är det inte bra nog!

Så ska jag ju även ha en bror till, men vi två har aldrig stått varandra lika nära som jag och han som dog. Men vi har ändå funnits för varandra, trots att vi är väldigt olika som personer. Och i dagsläget så pratar inte vi heller och det pga hans sambo som påstår att jag skriver massa skit mm på min Facebook sida om henne hela tiden, så nu hade min bror ledsnat. Och sa att om jag ej ber henne om ursäkt, så ska vi ingen kontakt ha. Hmm till alla er som är vänner med mig där mm, skriver jag om annat än jobb, hundar mm där? Nej precis! Men så fort jag skriver nå negativt, ja då handlar det tydligen om henne, och det var dem less på. Sen ska jag tydligen kommentera blogg mm med, vilket jag ALDRIG gjort ens.. Ledsen att behöva säga det, men mitt liv kretsar inte det minsta runt henne. Och jag har mina egna problem och saker som kan göra mig ledsen mm..
Det som är det mest sjuka är att det är denna tjej som kastat skit mm på min bror så fort hon får chansen. Inte minst sagt när dem bråkat mm och det har jag skriftligt både på Facebook och telefonen. Sen det att min mamma skulle ha något emot henne, yeah right! Är det någon som ställt upp för bror med familj i vått och torrt så är det mamma. Skrämmande att man inte kan se det och istället se något som inte ens sker. Lite läskigt men så är det.

Så idag har jag iallafall en mamma och det världens bästa! Och underbara vänner och så även mina djur.

Men visst känns det andra tråkigt och gör fruktansvärt ont. Men tänker inte ta mer skit pga vad någon hittar på eller för man säger något som inte passar..

Blev ett väldigt personligt inlägg men det är såhär det är.

Och nej det är inte för att folk ska tycka synd om mig, behövde bara få ur mig det.

Hugs And Kisses

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår blev det lite shopping på stan. Kan inte riktigt själv fatta att jag ens provade klänningar och sedan även köpte dom. Men dom var eller ja är verkligen super fina. Blev 2st, samt lite annat.. Är ju kul att köpa nytt nu när man inte k...

    Vilken varm sommar vi har, man minns ju knappt när vi hade regn sist. Skogsbränder som härjar och tror nog att alla önskar att regnet kom nu. Idag fann jag en pool till hundarna så dom ska kunna svalka sig på hemmaplan. Har ju varit slu...

  Ja så kändes det faktiskt. Att efter 5v ÄNTLIGEN få fixa till naglarna igen, såg ut som katastrof efter så lång tid. Eller ja var ju lika fina, men galen utväxt och så långa... Bara allmänt i vägen, men nu ärr dom KALAS fina igen.   Ble...

        P&K

  Idag tog jag med mig lakritsråttan till stranden för första gången. Har bara inte blivit av innan, skit dumt egentligen. Han va så duktig, tyckte det var lite små äckligt först när matte släppte ner honom i vattnet. Men han gick försiktigt ...