Idag så var vi bort till gångvägen igen med Baileys, mamma följde också med.

Så skönt att han kan få springa lös en stund, även om han är rätt feg och inte går så många meter från oss.

Men han får iallafall träna på detta med att vara lös och komma när matte ropar.

På vägen tillbaka så delar sig vägen på ett ställe, så mamma såg till att hon hade hans fulla uppmärksamhet.

Så att jag kunde smita åt sidan och gömma mig, så att han sedan ska få leta reda på matte.

Kan ju säga att jag inte direkt hade byxor på mig för att "kräla" i snön, men fanns inget direkt gömställe.

Så jag bestämde mig för att "dyka" eller rättare sagt kasta mig över ena snövallen som fanns.

Visade sig att det var ett dike bakom snövallen, så man sjönk ner i rätt mycket snö.

Och jag kan säga att det måste sett sjukt roligt och udda ut.

Men iallafall satt där med snö över hela mig och Baileys var duktig och hittade mig.

Och hur mycket jag än försökte ta mig upp, så åkte jag lika fort ner igen.

Är det ej lätt när man skrattar så tårarna sprutar, och sen har en super glad amstaff som bara vill pussa sönder matte. Man får mycket skratt ihop med denna kille..

Mamma passade på att ta lite bilder med.

Så här bjuder jag på dem...

            '

Hugs And Kisses

Senaste tiden så har ju mest bloggen hamnat om vad jag och Baileys haft för oss.

Då större delen av min tid ägnas honom, då han trots han är liten kräver en del.

Sen är det ju nu man "formar" honom, kan ju säga att han redan nu tar sig "ton" ibland.

Märks att han börjar bli tonåring redan nu, och inte bara är liten och söt.

Men nu var det ju så att jag skulle skriva av mig lite...

Har funderat och varit allmänt nere,ibland även kännt mig totalt värdelös mm.

Och gråtit massor och mått allmänt piss.

Och mest är det nog över det faktum att man inte har allt det där man drömde/drömmer om. 

Framförallt någon att dela allt med, någon som gillar det man själv gillar att göra liksom.

Som inte skulle ha något emot att tillbringa timmar ute i ur och skur med hunden/hundarna.

Som uppskattar det jag uppskattar liksom.

En som inte vill springa på krogen eller gymmet hela tiden, för det tilltalar inte mig det minsta.

Visst det är skönt att röra på sig mm, men för en del är det verkligen allt.

Och jag går hellre en promenad med hunden, än lyfter skrot.

Det ger mig så mycket mer, sen tycker jag inte att vi tjejer ska förlora våra former helt heller.

Då snart ser man ju ej skillnaden liksom..

Tycker även att en promenad ute är så mycket skönare än att svettas inomhus på ett gym.

Eller att ha myskväll med massa gott och skratt mm..

Än att ränna på krogen och supa upp pengar och må dåligt dagen efter.

Inte så att jag direkt söker med ljus och lykta.

Kommer när det kommer liksom.

Jag klarar mig bra ensam så, men visst det vore skönt att ha någon att dela allt med.

Sen varit lite arg på mig själv att jag tog beslutet att hoppa av skolan, och istället börja jobba direkt.

Kanske inte det smartaste valet, då man inte ville jobba med travhästar resten av livet.

Då man hur det än är, inte har nå liv utanför den bubblan om man jobbar med det.

Fast samtidigt glad över att jag gjorde det, ja ni fattar kanske vad jag menar.

Tex Usa var ju en sak som jag aldrig kommer glömma, på gott och ont.

Hur det än är så har allt blivit så mycket positivare runt mig igen, sedan jag tog beslutet att skaffa hund igen.

Jag får liksom göra det jag tycker om, istället för det andra tycker att jag ska göra.

Sen vet jag att det finns dem som tycker jag är helt tokig som valt att skaffa hund igen.

Då dem mest anser man blir låst mm, men det är mitt beslut.

Och jag är som sagt otroligt nöjd med det, det är mitt intresse liksom.

Drömmen vore ju att starta upp mammas kennel igen, men vi får se hur det blir med den saken.

Först och främst så ska man ju fostra killen man nu har här hemma.

Och med tanke på att Baileys redan börjat visa vad han tycker och tänker om vissa saker.

Så blir det nog inte bara en "dans på rosor"..

Men skulle aldrig vilja byta ut Baileys, det positiva väger upp det negativa.

Och nej jag menar nu inte att han är en galen kamphund, för det är absolut inget man sett i honom.

Han älskar allt och alla, men lite "osöker"..

Men det ska vi träna bort.

Nu ska jag kika lite tv, sen blir det sängen.

Imorrn är det jobb 7-14 och sen ska man iväg på annat ärende.

Hugs And Kisses